En skara på hela åtta stycken halvsyskon till Cross.
Fyra hannar och fyra tikar;
fyra gula och fyra tigrerade
födda: 2012-11-18
 |
| Foto: Rebecka V Antonsson |
söndag 18 november 2012
lördag 17 november 2012
Ho é på tjocken...
...å snart ploppar nå´t ut!
Dunder bloggar om Astas mage som under dygn 63 fortfarande väntar på; en, två, tre, ...!?
Dunder bloggar om Astas mage som under dygn 63 fortfarande väntar på; en, två, tre, ...!?
onsdag 14 november 2012
Det man absolut inte får...
...göra; det vet Cross!
Cinco verkar vara mer "dum" i den vetskapen, för det är han som gör alla sattyg här hemma; om och om igen. Nog vet han, men det är så mycket mer mycket skoj att ändå utföra dem, än att låta bli att inte utföra dem...
Mama går till tvättstugan, fullt medveten om att de två Herrarna, med de vackra mörkbruna ögonen, och det smått ledsamma uttrycket - Lämnar du oss nu!?, och de flärpa små kinderna, kanske med en och annan hörntand som kikar fram eller som låter kinden få ett något vilsamt stöd på någon av dem.
Mama vet att just dessa Herrar, hur tillgivna de än verkar vara, hur många löften de än ger vid dörren, innan den stängs och låses till trapphuset; hon vet att; vilka löften som än besvärjes, som att - Vi lovar bättre!, i samma stund är som en orkanvind, helt bortblåst.
Det är nästan alltid lika intressant att se vad som hänt, när man väl vänder åter, till hemmets fyra väggar. Vad kommer jag att möta?
Jag blev mest förvånad, och rörd - Cross satt kvar vid dörren - tryckt med ryggen emot säkerhetsgrinden - och ett par av de där små bruna ögonen blickade upp emot mig!
Inte en skymt av Cinco...
Cross verkade lite nervös, höll sig lite lågt.
Ute i vardagsrummet låg Den Store Tjockisen med mina gamla strumpor! Han tittade på mig också - med sina stora bruna ögon, - Va!?
Cross, Vår ödmjuke lille Herre, han vet han! Han vet minsann också vilka bannor Cinco kan råka på - och då är det minsann bäst att hålla sig undan...
För Cross vet vad man absolut inte får göra - Cinco, han vet, men om han bryr sig, njä - Varför!?
Cinco verkar vara mer "dum" i den vetskapen, för det är han som gör alla sattyg här hemma; om och om igen. Nog vet han, men det är så mycket mer mycket skoj att ändå utföra dem, än att låta bli att inte utföra dem...
Mama går till tvättstugan, fullt medveten om att de två Herrarna, med de vackra mörkbruna ögonen, och det smått ledsamma uttrycket - Lämnar du oss nu!?, och de flärpa små kinderna, kanske med en och annan hörntand som kikar fram eller som låter kinden få ett något vilsamt stöd på någon av dem.
Mama vet att just dessa Herrar, hur tillgivna de än verkar vara, hur många löften de än ger vid dörren, innan den stängs och låses till trapphuset; hon vet att; vilka löften som än besvärjes, som att - Vi lovar bättre!, i samma stund är som en orkanvind, helt bortblåst.
Det är nästan alltid lika intressant att se vad som hänt, när man väl vänder åter, till hemmets fyra väggar. Vad kommer jag att möta?
Jag blev mest förvånad, och rörd - Cross satt kvar vid dörren - tryckt med ryggen emot säkerhetsgrinden - och ett par av de där små bruna ögonen blickade upp emot mig!
Inte en skymt av Cinco...
Cross verkade lite nervös, höll sig lite lågt.
Ute i vardagsrummet låg Den Store Tjockisen med mina gamla strumpor! Han tittade på mig också - med sina stora bruna ögon, - Va!?
Cross, Vår ödmjuke lille Herre, han vet han! Han vet minsann också vilka bannor Cinco kan råka på - och då är det minsann bäst att hålla sig undan...
För Cross vet vad man absolut inte får göra - Cinco, han vet, men om han bryr sig, njä - Varför!?
 |
| Foto: RebeckaVAntonsson |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)