Denna morgon började lite mer annorlunda...
Båda gossarna vankade av och an om varandra i sovrummet. Ingen sovmorgon innan klockan ringer!
Cross kommer och väcker oss med att slicka ansiktet.
Sådär mysigt, det skvätter mest, eftersom han inte sväljer något däremellan utan bara fortsätter att låta tungan gå!
Morgonpromenaden faller på Mamas lott, som så många andra mornar. Ett bra sätt att vakna, och det brukar vara rätt så behagliga promenader med halvsömniga Juniorer.
Väl ute, bakom knuten möter vi en av Cross´ ärkefiender, en liten svart schnauzer! Bara man är svart, så är man extremt ovän - helt automatiskt ovän, med Crossi Banossi, vår lilla Maffiaboss!
Vi går vidare efter att Mama hållit tillbaka en spottande och fräsande lillkille.
Sen är det Cinco´s tur; om folk kommer bakifrån: två långsamt gående samtalande kvinnor, så bara måste man stanna, sätta sig och kolla in de konstiga figurerna!
Mama drar på potatissäcken...
Väl runt "Trekanten", den väg vi brukar ta på morgonkvisten, är Matte så pass dum att hon stannar, låter Cinco titta. Kvinnorna börjar då tala med pojkarna, som ju självklart blir exploderande glada!
Cross kastar sig ut först med sådan kraft att Mattes nacke slänger bakåt, och sen tar Cinco fart!
En Matte på släptåg, rätt över trottoarens grus och gräsmattans gyttjiga underlag med hala lövlager!
Jag var minst sagt förfärad!
Jag fick inte stopp på hundarna...!
Ett under att inte kvinnorna skrek av Nära Döden Upplevelse! Den som vrålade, det var jag!
Ett förklarande"de är så folkkära", fick kvinnorna att be om ursäkt för att de hade talat till vovvarna och att de förstått att de var snälla; men jag borde fått ur mig att det var MITT fel!
Tja, det var den dagens morgon det.
