En lugn förmiddag:
Våra Hjältar Lejonet och Tigern stirrar in i köksugnen
och tänker mest på ingenting.
Så viskar plötsligt Tigern något i örat på Lejonet:
- Jag har ett uppdrag åt dig, lillen! Vi måste sticka!
Det susar till i skallen på Lejonet och världen tycks gå i slow motion.
- Vad kan nu detta vara? Undrar Lejonet.
- Men Tigern! Utropar Lejonet.
- Hur ska vi komma ut utan att någon misstänker något!?
- Lugn, bara lugn. Försäkrar Tigern.
- Se in i Mattes ögon, ser du hur hon absolut inget anar!?
- Då så, nog snackat om saken. Säger Tigern.
- Ut far vi!
- Nu ska du se, Lejonhjärta! Dina kunskaper om världen
skall snart till att förökas! Skynda på!
Tigern dyker fram mot ett tätt buskage och visar vägen...
...så blir han stående! Förvånad i uttrycket.
- Men; det var ju HÄR, nu förstår jag inte!
Tigern blir tilltäppt och tyst.
Lejonet spänner musklerna och talar allvarligt till sin mästare:
- Nu är det du som skärper dig! Genomför, säger jag!
Tigern tar snabbt sitt förnuft till fånga;
han snappar upp ett spår.
Tigern följer tätt efter, med uppmuntrande ord till Tigern.
-Fullfölj, jag går med dig!
Och DÅ, äntligen! Som en diamant dyker det försvunna föremålet upp framför dem!
- Hipp hurra! Utropar Tigern.
- En kamptrasa i äkta silvertåd! Konstarerar Lejonet imponerat.
- Det är detta jag vill att du skall ansvara för Lejonet! Vakta och
skydda den med ditt liv, DET är ditt uppdrag!
...Oj bäst vi följer med Matte hem igen, innan hon misstänker något!
Väl hemma igen:
- Jo, faktiskt, det där ansiktet anar absolut ingenting
om Tigerns och min hemliga kamptrasa!
Så Lejonet kunde slappna av allt ifrån den stunden, med ett självsäkert flin på sina läppar.
Trasan var i tryggt förvar, och uppdraget var utfört.
