...till att bli lite mer eländig.
Matte bar ner Cross för trapporna. Och av de få gånger vi möter grannar där, så möter vi en av dem denna gång.
Matte funderar över strategin: Fetklumpen är lite tung, Mama är lite svag av feber, men att bära sprattlig valp förbi grannen mot entrédörren i det här läget verkar krångligare än att låta han gå själv.
"Det blir en bra träning i att gå förbi utan att hälsa", vet jag med mig att jag så smart tänkte.
Så jag sätter ner sprattlig krabat som gör ett kast med sin skalle och ger mig en ordentlig däng och en fläskläpp på köpet så det värker i hela tandraden!
Snurrig av smärta passerar vi grannen och citronsur Matte och superglad Cross tar sin promenad.
"Just som fingret höll på att bli bra", muttrar Mama.
